Okej - så här är det!
För att förtydliga.
Georgetown är en riktigt håla. Ni kanske tänker att "Nej men Elsa och Joel dem är ju ute på landet, typ som Stora Skedvi".
NEJ NI! Vi är ute mitt i ingenstans. (Ännu mer än Skäve)
I Georgetown bor det ca 250 invånare och en himlans massa kor som går lösa.
Till öst hittar vi Cairns, ca 41 mil, och till väst Normantion, ca 30 mil. Som ni märker ligger vi alltså mitt ute,
i outbacken som man kallar det här i Australien.
Det händer inte mycket här, men det som händer är stort.
Invånarna jublar om de får läsa dagens tidning och färskt bröd är eftertraktat.
Varje tisdag kommer "Flying Doctors" och några gånger om dagen drar "roadtrains" förbi ute på vägen.
Och till råge på allt så bor vi inte ens i Georgetown, utan 1 kilometer utanför!
Men när allt kommer kring och vi ska svara på om vi gillar Georgetown eller inte så blir det nog ett jag trots allt.
Det är en håla som vi redogjort för er, men familjen här på motelet är verkligen kanon och alla är så trevliga. Det är
som de flesta platser vi besökt, det är alltid folket man träffar som gör platserna minnesvärda och att man vill stanna.
Georgetown är en riktigt håla. Ni kanske tänker att "Nej men Elsa och Joel dem är ju ute på landet, typ som Stora Skedvi".
NEJ NI! Vi är ute mitt i ingenstans. (Ännu mer än Skäve)
I Georgetown bor det ca 250 invånare och en himlans massa kor som går lösa.
Till öst hittar vi Cairns, ca 41 mil, och till väst Normantion, ca 30 mil. Som ni märker ligger vi alltså mitt ute,
i outbacken som man kallar det här i Australien.
Det händer inte mycket här, men det som händer är stort.
Invånarna jublar om de får läsa dagens tidning och färskt bröd är eftertraktat.
Varje tisdag kommer "Flying Doctors" och några gånger om dagen drar "roadtrains" förbi ute på vägen.
Och till råge på allt så bor vi inte ens i Georgetown, utan 1 kilometer utanför!
Men när allt kommer kring och vi ska svara på om vi gillar Georgetown eller inte så blir det nog ett jag trots allt.
Det är en håla som vi redogjort för er, men familjen här på motelet är verkligen kanon och alla är så trevliga. Det är
som de flesta platser vi besökt, det är alltid folket man träffar som gör platserna minnesvärda och att man vill stanna.
En vecka i Georgetown
Joel fick skjuta sin kråka igår, eller han tror iallafall att han träffade.
Kathrin är bortrest över helgen med döttrarna så det har bara vara vi och Ross hemma.
Morgonen igår så tog jag och Joel tillsammans hand om städningen av rummen, när jag sedan började med tvätten
och allt annat i tvättstugan som måste göras satt Joel och Ross igång att fixa de resterande packningarna till duscharna.
Det var nu under förmiddagen som Joel fick upp ögonen för att skjuta, han gick sedan hela dagen med sökande blick
efter någon stackars kråka som skulle satt sig på fel plats vid fel tillfälle. Synd (?) nog kom det aldrig någon mer kråka.
Vår rast på dagen var lång och härlig och för första gången sedan vi kom hit bestämde jag mig för att ta till vara på
solen och skapa mig en brunare bränna. Mitt mål är att vara brunare än jag någonsin varit, jag kan nog redan ha
slagit det rekordet. Man blir lätt brännblind om ni fattar vad jag menar?
Inte..? Okej, man vistas i solen i flera månader. Men blir brun från början, sedan blir man så van med att se sig själv
så att man inte längre har riktigt någon koll på om man är brun eller blek längre.
Efter min kvart solande, det fantastiska solen här i Georgetown gör en röd på en gång så man slipper ödsla så lång tid i solen fören dagens bränna är fixad, så blev det en dusch och Joel hann med en film innan det sen var dags för kvällens restaurangpass.
Ross var kvällens kock, eftersom ordinarie är på resande fot, så nervös som han var frågade han mig självklara saker om och om igen och försäkrade sig om att jag hade koll på vad jag skulle göra under kvällen. Han hade även ringt dit
Bec, som är en av tjejerna som jobbar här och städar, så att hon kunde hjälpa oss under kvällen. Och tur var väl det!
Det kom fler gäster än vi tänkt oss och det var många förrätter som skulle ute till skillnad från andra dagar. Joel hade
för en gångs skull mycket att göra under kvällen han också. I vanliga fall är det bara något vinglas och ölburkar som
ska ut på borden, men igår så var det drinkar, flaskor och glas av diverse slag.
Kvällen gick bra trots Ross svettiga panna och en farbror berömde mig så otroligt mycket för vår goda fisk som vi serverat
honom. Vi beställde med "chicken parma" till rummet och smällde nöjt och belåtna i oss maten till Kung Fu-panda på tvn.
Imorse började jag 6.30 för att gå med frukostbrickor till rummen som hade beställt, därefter började den sedvanliga
städmanin med hjälp av Joy, en äldre dam som jobbar här under veckorna då det är mycket gäster/rum.
Joel fick göra mansgöra genom att ta bort gammal silikon i duscharna och lägga dit ny. Även lite kråkskjutning från
Ross sida hans det med på förmiddagen.
Klockan är strax efter fyra och om en timme börjar jag mitt kvällspass med att städa restaurangen, göra i ordning sallad och grönsaker inför kvällen samt göra lunchmacka till en av gruvarbetarna, även lite disk ska jag jobba undan
innan det är dags att öppna för servering. Joel börjar halvtimmen efter mig och startar sprinklerserna på gården som
även måste stängas av innan klockan åtta ikväll, sedan fyller han på i baren, diskar glas, hämtar is och hjälper vid
behov oss i köket med disk eller annat.
I två dagar har det nu suttit tre stycken svarta papegojor i trädet framför vårt rum och gnagit på trädet
Pepparkakan visar upp att han minsan smörjer in sig
Husdelen vi bor i plus vår uteplats. Här kan man välja att sitta på mjuk stol, plaststol eller toalettstol!
Joel visar hur man posar i kameran genom att köra tricket "Kolla där borta!"
Jag visar min allvarliga och tuffa sida
Welcome to our crib! This is my computa... ja ni fattar!
Ganska nöjd tjej efter arbete och god mat som belöning (+ pengar som ramlar in på torsdag..!) som serveras i.. SÄNGEN!
Kathrin är bortrest över helgen med döttrarna så det har bara vara vi och Ross hemma.
Morgonen igår så tog jag och Joel tillsammans hand om städningen av rummen, när jag sedan började med tvätten
och allt annat i tvättstugan som måste göras satt Joel och Ross igång att fixa de resterande packningarna till duscharna.
Det var nu under förmiddagen som Joel fick upp ögonen för att skjuta, han gick sedan hela dagen med sökande blick
efter någon stackars kråka som skulle satt sig på fel plats vid fel tillfälle. Synd (?) nog kom det aldrig någon mer kråka.
Vår rast på dagen var lång och härlig och för första gången sedan vi kom hit bestämde jag mig för att ta till vara på
solen och skapa mig en brunare bränna. Mitt mål är att vara brunare än jag någonsin varit, jag kan nog redan ha
slagit det rekordet. Man blir lätt brännblind om ni fattar vad jag menar?
Inte..? Okej, man vistas i solen i flera månader. Men blir brun från början, sedan blir man så van med att se sig själv
så att man inte längre har riktigt någon koll på om man är brun eller blek längre.
Efter min kvart solande, det fantastiska solen här i Georgetown gör en röd på en gång så man slipper ödsla så lång tid i solen fören dagens bränna är fixad, så blev det en dusch och Joel hann med en film innan det sen var dags för kvällens restaurangpass.
Ross var kvällens kock, eftersom ordinarie är på resande fot, så nervös som han var frågade han mig självklara saker om och om igen och försäkrade sig om att jag hade koll på vad jag skulle göra under kvällen. Han hade även ringt dit
Bec, som är en av tjejerna som jobbar här och städar, så att hon kunde hjälpa oss under kvällen. Och tur var väl det!
Det kom fler gäster än vi tänkt oss och det var många förrätter som skulle ute till skillnad från andra dagar. Joel hade
för en gångs skull mycket att göra under kvällen han också. I vanliga fall är det bara något vinglas och ölburkar som
ska ut på borden, men igår så var det drinkar, flaskor och glas av diverse slag.
Kvällen gick bra trots Ross svettiga panna och en farbror berömde mig så otroligt mycket för vår goda fisk som vi serverat
honom. Vi beställde med "chicken parma" till rummet och smällde nöjt och belåtna i oss maten till Kung Fu-panda på tvn.
Imorse började jag 6.30 för att gå med frukostbrickor till rummen som hade beställt, därefter började den sedvanliga
städmanin med hjälp av Joy, en äldre dam som jobbar här under veckorna då det är mycket gäster/rum.
Joel fick göra mansgöra genom att ta bort gammal silikon i duscharna och lägga dit ny. Även lite kråkskjutning från
Ross sida hans det med på förmiddagen.
Klockan är strax efter fyra och om en timme börjar jag mitt kvällspass med att städa restaurangen, göra i ordning sallad och grönsaker inför kvällen samt göra lunchmacka till en av gruvarbetarna, även lite disk ska jag jobba undan
innan det är dags att öppna för servering. Joel börjar halvtimmen efter mig och startar sprinklerserna på gården som
även måste stängas av innan klockan åtta ikväll, sedan fyller han på i baren, diskar glas, hämtar is och hjälper vid
behov oss i köket med disk eller annat.
I två dagar har det nu suttit tre stycken svarta papegojor i trädet framför vårt rum och gnagit på trädet
Pepparkakan visar upp att han minsan smörjer in sig
Husdelen vi bor i plus vår uteplats. Här kan man välja att sitta på mjuk stol, plaststol eller toalettstol!
Joel visar hur man posar i kameran genom att köra tricket "Kolla där borta!"
Jag visar min allvarliga och tuffa sida
Welcome to our crib! This is my computa... ja ni fattar!
Ganska nöjd tjej efter arbete och god mat som belöning (+ pengar som ramlar in på torsdag..!) som serveras i.. SÄNGEN!
Wanna shoot some crows?
Igår kväll när restaurangen började gå mot stängning var det ganska lugnt i köket så vi började diska undan och rensa i köket för att slippa göra det idag. Hela familjen plus vi var inne i köket, mamma Kathrin är kocken, Ross hjälper till med lite allt möjligt och döttrarna hjälper även dem till och serverar när det är mycket på G sammtidigt. Men nu var det som sagt ganska lugnt så alla stod och diskade, torkade disk, ställde undan i kylen, plockade undan och sen fick jag och Joel fixa vår middag. Familjen är verkligen helmysig och otroligt generösa, dem stod och sa åt oss att ta massvis så vi inte somnade hungriga och Ross tyckte nog vi var lite för fesiga med maten så han stod och sa åt oss att "chips is good for you, specially for girls!" och även sås i mängder, haha!
(Chips är alltså strips för den som blev förvirrad)
Ross frågade sen om hur länge vi stannar och då vi sa att det inte är så länge till så blev han nog lite i tagen att vi skulle få göra något riktigt outbackigt så från ingenstans frågar han Joel "Do you wanna learn how to shoot some crows?", en överrumplad Joel - "ehm.. sure?!" samtidigt som vi alla andra står och böjer oss av skratt för den udda frågan som just dykt upp. Så nu ska alltså Joel får lära sig skjuta kråkor! Ross har nog en liten förkärlek till sitt gevär då han för några dagar kom gåendes med det och PANG så låg det en kråka på gården.
Just ja! Eftersom Joel såg lite chockad ut så la Ross till "You're out on your loose, you can do anything you want!"
Idag är det fredag, vilket betyder att det har varit någon restaurang/servering ikväll, det betyder också ledigt för vår del. Vi jobbade i morse med att städa en husvinge, vi har haft fullt nästan så det har varit enorma mängder tvätt att hänga och vika idag och solen har legat på!
Sen vi slutade vid lunch så har vi inte gjort något riktigt vettigt alls. Vi fick vår första lön idag så vi åkte till den lilla butiken som finns i "stan" och köpte choklad och glass. Två chokladkakor och en marabou för 100kronor blev det, det är nice prize tvärtom!
En liten fotorunda runt ägorna har jag även tagit mig ann och såg minst tio kängurus, var dock rädd för att stöta på en orm bara för att jag vandrade runt i flip-flop på ängarna.
Vi kör en liten bilduppdatering eftersom Agnes uttryckte sig för några dagar sedan "ge mig mer bilder, det är bara det jag vill ha!"
På väg mot Georgetown. Här har vi nått toppen på berget vi ringlade uppför och stötte på två MC-killar som var
pratsugna och gärna tog en bild på oss framför den häftiga utsikten
Plötsligt stod en flock med kossor efter vägen - Välkommen till outbacken!
Fågeln Maggie som den yngsta dottern matade med kyckling - How cruel is that?!
En.. två, tre kängurus ca 40 meter från vårt rum
Flipflop och fotorunda i ormvänlig terräng..
Utsikt från gården
Ett sådant där pungdjur
I det huset ligger vår rum och badrum
Vägen in mot Georgetown city
Även här strövar kor omkring efter vägarna
Välkommen till Latara Motel!
En av vingarna
Baksidan av huvudbyggnaden, vägen leder in mot tvättstugan och här stöter vi dagligen på dessa fågeldjur som
med lite fantasi låter som hundar när man står inomhus
Vänster - badrum, Höger - sovrum
Solnedgång i Georgetown, Queensland, Australien
(Chips är alltså strips för den som blev förvirrad)
Ross frågade sen om hur länge vi stannar och då vi sa att det inte är så länge till så blev han nog lite i tagen att vi skulle få göra något riktigt outbackigt så från ingenstans frågar han Joel "Do you wanna learn how to shoot some crows?", en överrumplad Joel - "ehm.. sure?!" samtidigt som vi alla andra står och böjer oss av skratt för den udda frågan som just dykt upp. Så nu ska alltså Joel får lära sig skjuta kråkor! Ross har nog en liten förkärlek till sitt gevär då han för några dagar kom gåendes med det och PANG så låg det en kråka på gården.
Just ja! Eftersom Joel såg lite chockad ut så la Ross till "You're out on your loose, you can do anything you want!"
Idag är det fredag, vilket betyder att det har varit någon restaurang/servering ikväll, det betyder också ledigt för vår del. Vi jobbade i morse med att städa en husvinge, vi har haft fullt nästan så det har varit enorma mängder tvätt att hänga och vika idag och solen har legat på!
Sen vi slutade vid lunch så har vi inte gjort något riktigt vettigt alls. Vi fick vår första lön idag så vi åkte till den lilla butiken som finns i "stan" och köpte choklad och glass. Två chokladkakor och en marabou för 100kronor blev det, det är nice prize tvärtom!
En liten fotorunda runt ägorna har jag även tagit mig ann och såg minst tio kängurus, var dock rädd för att stöta på en orm bara för att jag vandrade runt i flip-flop på ängarna.
Vi kör en liten bilduppdatering eftersom Agnes uttryckte sig för några dagar sedan "ge mig mer bilder, det är bara det jag vill ha!"
På väg mot Georgetown. Här har vi nått toppen på berget vi ringlade uppför och stötte på två MC-killar som var
pratsugna och gärna tog en bild på oss framför den häftiga utsikten
Plötsligt stod en flock med kossor efter vägen - Välkommen till outbacken!
Fågeln Maggie som den yngsta dottern matade med kyckling - How cruel is that?!
En.. två, tre kängurus ca 40 meter från vårt rum
Flipflop och fotorunda i ormvänlig terräng..
Utsikt från gården
Ett sådant där pungdjur
I det huset ligger vår rum och badrum
Vägen in mot Georgetown city
Även här strövar kor omkring efter vägarna
Välkommen till Latara Motel!
En av vingarna
Baksidan av huvudbyggnaden, vägen leder in mot tvättstugan och här stöter vi dagligen på dessa fågeldjur som
med lite fantasi låter som hundar när man står inomhus
Vänster - badrum, Höger - sovrum
Solnedgång i Georgetown, Queensland, Australien
Waaay out...back
Ta det lugnt, ingen panik - vi har det bra!
Det har hänt mer än man kan skåda i bloggen och troligtivs är det varför vi uppdaterat dåligt, vi har haft annat att göra. Sist vi skrev befann vi oss strax utanför Cairns, dagen efter åkte vi in till staden där vi stannade i lite mer än en vecka. Efter att i Airlie Beach upptäckt att man inte kan glassa hela tiden utan att man måste få in plus på kontot så tog vi förnuftet till fånga och började söka jobb. Happy travels, en resebyrå för backpackers belägen i centrala Cairns erbjuder bla. en lite jobbsökningsplats där man även kan registrera sig hos dem. Det lät inte som det ultimata sättet men eftersom ingen av oss kände oss tillräckligt peppade för att gå runt till massa företag så registrerade vi oss där istället.
Dagen efter ringer Julia som är ansvarig för jobben på Happy Tavels och säger att hon har ett jobb till ett par och undrar ifall vi kan ta oss dit. På 7 minuter är vi nere i stan där vi får vänta på vår tur och höra hur läget är. Ett motel i Georgetown söker ett par, $15 p/p i timmen, $50 tillsammans per veckan för boende, de vill ha hjälp med kök, servering, städning, baren och gården. Trots att lönen var ganska låg så slog vi till (eller vad man kallar det). Vi fick betala $89 för att vi skulle få jobbet, det är så de går runt med sin arbetsverksamhet och sen kom vi för oss att fråga vart Georgetown ligger. 40 mil väst om Cairns! Mitt ute i outbacken!
I fredags bar det av, vår väg ut till Georgetown. 40 mil ska väl inte ta så lång tid, men tji fick vi. Upp över ett berg bar det minsann, där maxhastigheten var 70km/h men man inte ville köra en millimeterskilometer mer än 40km/h om ens det. Det var svängar tillbaka åt samma håll man kom kändes det som och vägarna kantades inte direkt av staket utan här gällde det att hålla händerna på ratten och hjulen på vägen för annars skulle man kunna dragit det härliga 90-talsskämtet
"Akta stupet!"
"Vilket stuuuuuuuuuuu..."
Vi stannade för lunch i Quenslands högst belägna stad som var svinkall. Vi besökte även den högst belägna puben för att äta något, där vi blev utstrirrade av lokalbefolkningen som satt och drack sin dagliga lunch-öl och som skrattade åt oss i hemlighet när jag beställde en Fanta och dem bara hade sin australiensiska Sunkist. Vi åt våra goda hamburgare och lämnade staden, åt fel håll såklart. Men det klarade vi upp fort och fortsatte sedan vår tur, ut ut i ingenstans, dit gräset blir gulare och gulare ju längre du åker, där två filer plötsligt sluter ihop sig till en och resten blir sand, där kängurus ligger påkörda en efter en, där berg tornar upp sig i horisonten och där plötsligt en flock kor står vid vägkanten och dumglor på en.
Vi klarade oss genom kor och regnoväder och befann oss plötsligt i Georgetown, eller...?! Det fanns ingenting, eller jo en bensinstation och en skylt mot polis, golfklubb och informationscenter. Vi blev lite snopna men fortsatte vägen till motellet och tillslut fick vi blinka in till vårt kommande hem för några veckor, Latara Motel!
Motellet ägs och drivs av Katherin och Ross som även bor på övervåningen på huvudbyggnande. Till familjen hör deras tre döttrar som vi fortfarande inte lärt oss vad dem heter då dem dyker upp här och var och dit och hit och ja, dem är lite överallt. Dem har även en katt och en hel flock med någon slags höns/kalkoner som vi först trodde var dryga bushfåglar som höll till här bara för att hitta mat, men när de förklarade att dem köpt dem för att dem håller ormarna härifrån så blev dem ganska så mycket populärare. Dem har också en fågel, eller ja, det är en äcklig vild fågel som följer efter en överallt och som inte ens skulle flytta på sig om man försökte köra över den. Den hoppar in i restraurangen och receptionen och den yngsta dottern, 10 år, är helt överlycklig då hon aldrig haft en fågel så nära så nu heter den Maggie och blir matade med bröd och kyckling för hand varje dag. Som vi jublar!
Katherin är väl den som är mer eller mindre vår arbetsgivare, jag jobbar med henne och Joel jobbar även för henne men mest med hennes man Ross och gör lite mer manliga saker.
Hur bor vi?
Vi bor i ett lite rum i en vinge på baksidan av stora huset där restaurangen och baren är belägen. Vi har varsin säng, TV (!!), dvd, kyl, micro, vattenkokare, brödrost och garderober och i dörren bredvid oss ligger vår toa. Vi betalar ca 350kr tillsammans per vecka för att få bo här. Frukost och lunch fixar vi själva och till middag så får vi mat från restaurangen, oftast något som Katherin lagar speciellt till familjen och som inte ingår i menyn. Men det är väldigt fritt hur vi vill göra, vi får även ta i princip vad vi vill ur kylen till middag om vi vill ha något mer på tallrikarna. Maten äter vi nere på vårt rum, vi får nog sitta uppe i restaurangen om vi vill, men det är ganska skönt att sitta med brickan i sängen och titta på något konstigt på tvn.
Vad får vi göra?
Elsa
Börjar 7-8.30 på mornarna. Börjar med att gå in till köket för att diska undan lite, sedan hämta frukostbrickor på rummen. Diskar av dem. Får en lista av Katherin över vilka gäster som åker och vilka som stannar över natten. Strippar alla sängar ur rummen som lämnat, torkar ur duscharna och går med tvätten till tvättstugan och startar maskinerna. Går och fräschar upp rummen för dem som sover en natt till (de flesta av dessa är gruvarbetare som jobbar i guldgruvan som ligger nära här så därför kan man starta i deras rum vid denna tid då dem börjar vid fem på morgonen). Efter det hämtar man lakan och bäddar alla sängar i rummen som ska städas ut helt. Efter bäddningen gäller det att städa allting, fylla på och checka så att allt är i ordning. När alla rum är klara ska man sopa och moppa golven. Om inte Katherin redan hängt tvätten så gör jag det och har den hunnit torka redan (det är torrt och varmt här!) så får jag vika ihop dem och stryka örngotten.
Klockan är oftast runt 11.30 när jag är klar på morgonen och jag får då ledigt fram tills 16.30.
Mitt eftermiddagspass börjar i restaurangen där jag får städa och göra ordning för kvällen. Duka, dammsuga och kolla så att allt står som det ska. Därefter gör jag en sallad och en grönsaksskål om det behövs. Fixar mackor till dem som beställt lunch till dagen därpå (gruvarbetarnas matlåda). Diskar som vanligt lite emellanåt. När klockan börjar gå mot 18.00 går jag ned till vårt rum och byter om till något mer passande för serveringen. Sen är det mest att rensa undan bänkarna i köket och vänta på gästerna.
När gästerna dyker upp visar jag dem till bords och ger dem menyer samt tar beställning på dricka. Efter ett tag får dem beställa sin mat som jag sedan vidarebefodrar till Katherin som är kock. Jag hämtar vad som behövs ur frysen till maträtten, lägger upp sallad/grönsaker på tallrikar, fixar såsskålar, citronklyftor, diskar, sätter nya gäster vid bordet, kollar så att allt är med på tallriken innan jag serverar gästen. Under kvällen upprepar jag min runda för att se om alla är nöjda eller kanske vill beställa in dessert eller dricka. Jag gör även iordning frukostbrickor till några av gruvarbetarna, samt går iväg med middagsbrickor till dem som vill ha room service.
Tar något slut får jag fylla på det, diska det, hacka det etc.
Jag är en hjälpreda i köket och servitris på samma gång och det är väldigt roligt när det händer mycket saker. Efter att första kvällen yrat och inte hängt med i beställningarna så fixade Katherin en krysslista till mig som gör det enklare för oss båda att förstå så igår kväll gick det galant att ta beställningar! Jag har inte lyckats tappat något ännu, bara en pomme-frites och en halvtappning av bestick som ramlade ner och som jag lyckades fånga upp med andra tallriken. När alla har serverats så diskar jag mitt snabbaste samtidigt som jag får lägga upp mat åt mig och Joel och där har vi en restaurangkväll i ett nötskal!
Det är inte varje kväll vi har restaurangen öppen. På fredagar försöker Katherin undvika det så hon får en kväll off och ibland så kör vi bara in mat på rummen då det inte är så mycket gäster.
Joel
Börjar vid 7-8.30 och gör i princip samma sak som Elsa. Diskar lite men får även göra lite mer tungjobb. Som idag, byta frityrolja i köket. Efter att gett Katherin lite hjälp i köket tar oftast Ross över och de senaste dagarna har det varit att byta packning och grejer i duschar och kranar i alla rummen. Idag har jobbet mest bestått av att sitta på gräsklipparen och köra runt ägorna. Jobbet är lite mer som vaktmästaryrket. Fixa saker som behöver fixas helt enket. Men dagarna då de två andra tjejerna inte hjälper till med städning av rummen så har vi jobbat tillsammans i dem.
Så Joel klassas som en handyman+cleaning man i ett kan man säga!
Vid 12-12.30 slutar Joels morgonpass oftast och han har då ledigt till 17-17.30 då han har svidat om till bartender.
Det är lite mer mansgöra här i Australien att stå bakom baren så där tar Joel hand om våra gäster. Börjar med att tända lampor, fixa ordning runt om i baren så allt är på plats, tömma och fylla glasdiskmaskinen, fylla på is, fylla på vattenflaskor som ska ut till borden och sedan vid behov hjälpa till i köket med disk.
När gästerna kommer är Joel oftast den första att se dem och hojtar då till så att Elsa kan visa dem till bords och ta dryckesbeställningar som sedan Joel fixar åt dem och även oftast serverar ut till bordet.
Leta redan på alla de olika ölsorter som gästerna frågor om, veta hur man ska blanda drinkarna och förstå sig på kassaapparaten som lever sitt eget liv, samt skriva ner vilket rum gästerna bor på.
När baren är tom så blir det mest till att stå men också slänga in en hjälpande hand i köket.
Medan Elsa är i köket och inte kan se gästerna som sitter med tomma glas i väntan på mer är Joel dem perfekta ögonen för detta och när serveringen stängt och gästerna börjar bli klara så smiter Joel oftast runt borden för att ta reda på tallrikarna som tömts av hungriga gäster. Sedan hjälpa till med disken i sedvanlig ton.
Slutsligen stänga ihop baren för att gå ned till rummet och avnjuta middagen!
Och nu är det dags igen! Klockan är strax över fyra och halv fem ska jag befinna mig i restaurangen för att börja förberedelserna! Mer information om vårt tillstånd kommer senare nu när vi äntligen har fått internet!
Och för er som försöker få kontakt med oss via sms så gör ni det förgäves, vi har noll teckning här ute!
Puss och kram och grattis till alla som tog studenten trots att vi inte var där!
Det har hänt mer än man kan skåda i bloggen och troligtivs är det varför vi uppdaterat dåligt, vi har haft annat att göra. Sist vi skrev befann vi oss strax utanför Cairns, dagen efter åkte vi in till staden där vi stannade i lite mer än en vecka. Efter att i Airlie Beach upptäckt att man inte kan glassa hela tiden utan att man måste få in plus på kontot så tog vi förnuftet till fånga och började söka jobb. Happy travels, en resebyrå för backpackers belägen i centrala Cairns erbjuder bla. en lite jobbsökningsplats där man även kan registrera sig hos dem. Det lät inte som det ultimata sättet men eftersom ingen av oss kände oss tillräckligt peppade för att gå runt till massa företag så registrerade vi oss där istället.
Dagen efter ringer Julia som är ansvarig för jobben på Happy Tavels och säger att hon har ett jobb till ett par och undrar ifall vi kan ta oss dit. På 7 minuter är vi nere i stan där vi får vänta på vår tur och höra hur läget är. Ett motel i Georgetown söker ett par, $15 p/p i timmen, $50 tillsammans per veckan för boende, de vill ha hjälp med kök, servering, städning, baren och gården. Trots att lönen var ganska låg så slog vi till (eller vad man kallar det). Vi fick betala $89 för att vi skulle få jobbet, det är så de går runt med sin arbetsverksamhet och sen kom vi för oss att fråga vart Georgetown ligger. 40 mil väst om Cairns! Mitt ute i outbacken!
I fredags bar det av, vår väg ut till Georgetown. 40 mil ska väl inte ta så lång tid, men tji fick vi. Upp över ett berg bar det minsann, där maxhastigheten var 70km/h men man inte ville köra en millimeterskilometer mer än 40km/h om ens det. Det var svängar tillbaka åt samma håll man kom kändes det som och vägarna kantades inte direkt av staket utan här gällde det att hålla händerna på ratten och hjulen på vägen för annars skulle man kunna dragit det härliga 90-talsskämtet
"Akta stupet!"
"Vilket stuuuuuuuuuuu..."
Vi stannade för lunch i Quenslands högst belägna stad som var svinkall. Vi besökte även den högst belägna puben för att äta något, där vi blev utstrirrade av lokalbefolkningen som satt och drack sin dagliga lunch-öl och som skrattade åt oss i hemlighet när jag beställde en Fanta och dem bara hade sin australiensiska Sunkist. Vi åt våra goda hamburgare och lämnade staden, åt fel håll såklart. Men det klarade vi upp fort och fortsatte sedan vår tur, ut ut i ingenstans, dit gräset blir gulare och gulare ju längre du åker, där två filer plötsligt sluter ihop sig till en och resten blir sand, där kängurus ligger påkörda en efter en, där berg tornar upp sig i horisonten och där plötsligt en flock kor står vid vägkanten och dumglor på en.
Vi klarade oss genom kor och regnoväder och befann oss plötsligt i Georgetown, eller...?! Det fanns ingenting, eller jo en bensinstation och en skylt mot polis, golfklubb och informationscenter. Vi blev lite snopna men fortsatte vägen till motellet och tillslut fick vi blinka in till vårt kommande hem för några veckor, Latara Motel!
Motellet ägs och drivs av Katherin och Ross som även bor på övervåningen på huvudbyggnande. Till familjen hör deras tre döttrar som vi fortfarande inte lärt oss vad dem heter då dem dyker upp här och var och dit och hit och ja, dem är lite överallt. Dem har även en katt och en hel flock med någon slags höns/kalkoner som vi först trodde var dryga bushfåglar som höll till här bara för att hitta mat, men när de förklarade att dem köpt dem för att dem håller ormarna härifrån så blev dem ganska så mycket populärare. Dem har också en fågel, eller ja, det är en äcklig vild fågel som följer efter en överallt och som inte ens skulle flytta på sig om man försökte köra över den. Den hoppar in i restraurangen och receptionen och den yngsta dottern, 10 år, är helt överlycklig då hon aldrig haft en fågel så nära så nu heter den Maggie och blir matade med bröd och kyckling för hand varje dag. Som vi jublar!
Katherin är väl den som är mer eller mindre vår arbetsgivare, jag jobbar med henne och Joel jobbar även för henne men mest med hennes man Ross och gör lite mer manliga saker.
Hur bor vi?
Vi bor i ett lite rum i en vinge på baksidan av stora huset där restaurangen och baren är belägen. Vi har varsin säng, TV (!!), dvd, kyl, micro, vattenkokare, brödrost och garderober och i dörren bredvid oss ligger vår toa. Vi betalar ca 350kr tillsammans per vecka för att få bo här. Frukost och lunch fixar vi själva och till middag så får vi mat från restaurangen, oftast något som Katherin lagar speciellt till familjen och som inte ingår i menyn. Men det är väldigt fritt hur vi vill göra, vi får även ta i princip vad vi vill ur kylen till middag om vi vill ha något mer på tallrikarna. Maten äter vi nere på vårt rum, vi får nog sitta uppe i restaurangen om vi vill, men det är ganska skönt att sitta med brickan i sängen och titta på något konstigt på tvn.
Vad får vi göra?
Elsa
Börjar 7-8.30 på mornarna. Börjar med att gå in till köket för att diska undan lite, sedan hämta frukostbrickor på rummen. Diskar av dem. Får en lista av Katherin över vilka gäster som åker och vilka som stannar över natten. Strippar alla sängar ur rummen som lämnat, torkar ur duscharna och går med tvätten till tvättstugan och startar maskinerna. Går och fräschar upp rummen för dem som sover en natt till (de flesta av dessa är gruvarbetare som jobbar i guldgruvan som ligger nära här så därför kan man starta i deras rum vid denna tid då dem börjar vid fem på morgonen). Efter det hämtar man lakan och bäddar alla sängar i rummen som ska städas ut helt. Efter bäddningen gäller det att städa allting, fylla på och checka så att allt är i ordning. När alla rum är klara ska man sopa och moppa golven. Om inte Katherin redan hängt tvätten så gör jag det och har den hunnit torka redan (det är torrt och varmt här!) så får jag vika ihop dem och stryka örngotten.
Klockan är oftast runt 11.30 när jag är klar på morgonen och jag får då ledigt fram tills 16.30.
Mitt eftermiddagspass börjar i restaurangen där jag får städa och göra ordning för kvällen. Duka, dammsuga och kolla så att allt står som det ska. Därefter gör jag en sallad och en grönsaksskål om det behövs. Fixar mackor till dem som beställt lunch till dagen därpå (gruvarbetarnas matlåda). Diskar som vanligt lite emellanåt. När klockan börjar gå mot 18.00 går jag ned till vårt rum och byter om till något mer passande för serveringen. Sen är det mest att rensa undan bänkarna i köket och vänta på gästerna.
När gästerna dyker upp visar jag dem till bords och ger dem menyer samt tar beställning på dricka. Efter ett tag får dem beställa sin mat som jag sedan vidarebefodrar till Katherin som är kock. Jag hämtar vad som behövs ur frysen till maträtten, lägger upp sallad/grönsaker på tallrikar, fixar såsskålar, citronklyftor, diskar, sätter nya gäster vid bordet, kollar så att allt är med på tallriken innan jag serverar gästen. Under kvällen upprepar jag min runda för att se om alla är nöjda eller kanske vill beställa in dessert eller dricka. Jag gör även iordning frukostbrickor till några av gruvarbetarna, samt går iväg med middagsbrickor till dem som vill ha room service.
Tar något slut får jag fylla på det, diska det, hacka det etc.
Jag är en hjälpreda i köket och servitris på samma gång och det är väldigt roligt när det händer mycket saker. Efter att första kvällen yrat och inte hängt med i beställningarna så fixade Katherin en krysslista till mig som gör det enklare för oss båda att förstå så igår kväll gick det galant att ta beställningar! Jag har inte lyckats tappat något ännu, bara en pomme-frites och en halvtappning av bestick som ramlade ner och som jag lyckades fånga upp med andra tallriken. När alla har serverats så diskar jag mitt snabbaste samtidigt som jag får lägga upp mat åt mig och Joel och där har vi en restaurangkväll i ett nötskal!
Det är inte varje kväll vi har restaurangen öppen. På fredagar försöker Katherin undvika det så hon får en kväll off och ibland så kör vi bara in mat på rummen då det inte är så mycket gäster.
Joel
Börjar vid 7-8.30 och gör i princip samma sak som Elsa. Diskar lite men får även göra lite mer tungjobb. Som idag, byta frityrolja i köket. Efter att gett Katherin lite hjälp i köket tar oftast Ross över och de senaste dagarna har det varit att byta packning och grejer i duschar och kranar i alla rummen. Idag har jobbet mest bestått av att sitta på gräsklipparen och köra runt ägorna. Jobbet är lite mer som vaktmästaryrket. Fixa saker som behöver fixas helt enket. Men dagarna då de två andra tjejerna inte hjälper till med städning av rummen så har vi jobbat tillsammans i dem.
Så Joel klassas som en handyman+cleaning man i ett kan man säga!
Vid 12-12.30 slutar Joels morgonpass oftast och han har då ledigt till 17-17.30 då han har svidat om till bartender.
Det är lite mer mansgöra här i Australien att stå bakom baren så där tar Joel hand om våra gäster. Börjar med att tända lampor, fixa ordning runt om i baren så allt är på plats, tömma och fylla glasdiskmaskinen, fylla på is, fylla på vattenflaskor som ska ut till borden och sedan vid behov hjälpa till i köket med disk.
När gästerna kommer är Joel oftast den första att se dem och hojtar då till så att Elsa kan visa dem till bords och ta dryckesbeställningar som sedan Joel fixar åt dem och även oftast serverar ut till bordet.
Leta redan på alla de olika ölsorter som gästerna frågor om, veta hur man ska blanda drinkarna och förstå sig på kassaapparaten som lever sitt eget liv, samt skriva ner vilket rum gästerna bor på.
När baren är tom så blir det mest till att stå men också slänga in en hjälpande hand i köket.
Medan Elsa är i köket och inte kan se gästerna som sitter med tomma glas i väntan på mer är Joel dem perfekta ögonen för detta och när serveringen stängt och gästerna börjar bli klara så smiter Joel oftast runt borden för att ta reda på tallrikarna som tömts av hungriga gäster. Sedan hjälpa till med disken i sedvanlig ton.
Slutsligen stänga ihop baren för att gå ned till rummet och avnjuta middagen!
Och nu är det dags igen! Klockan är strax över fyra och halv fem ska jag befinna mig i restaurangen för att börja förberedelserna! Mer information om vårt tillstånd kommer senare nu när vi äntligen har fått internet!
Och för er som försöker få kontakt med oss via sms så gör ni det förgäves, vi har noll teckning här ute!
Puss och kram och grattis till alla som tog studenten trots att vi inte var där!
