Joel har fått jobb. Han ska jobba med två kompisar som biltvättare. Imorgon klockan 9 börjar han.
Tyvärr är det helgjobb.. Men vad göra man!

Grattulationer till Joels jobb, och till världens bästa Nikita som fyller 21 år idag!

Jag är påväg hem från jobbet om någon minut och har ringt Joel som nu ska fixa någon typ av middag till oss. Som tack har jag fixat ner alla nya avsnitt från Solsidan som vi har missat, vilket kväll detta kommer bli!

Varmt är det också :)

I dubbel bemärkelse.
Efter lördagens heldag på Manly Beach såg vi inte kloka ut, ni ser ju själva!
Solen låg på hela dagen och det var ganska högt över 30 grader ute. Boven i dramat var nog trots allt vinden.
Det var svala brisar hela dagen så vi kände ju inte hur mycket vi egentligen brände oss. Insmorde från top till tå
men solskyddsfaktor 30, men inte hjälpte det. Det har blivit konstiga sovställningar de senaste nätterna, jag har
kanonont på ryggen, baksida lår och i pannan och Joel på ryggen, axlarna och baksida vad. Vilket par va!

Vad vi har lärt oss:
Skydda oss från solen även fast det blåser lite.
Smörj in ofta!

Ni får skratta, sätt i gång bara!

Jag lovade att jag skulle skriva om vad vi gjort. Men jag kan knappt minnas vad vi har gjort. Men förra helgen ägnade vi till att gå runt i city och kika vad som egentligen döljer sig i denna berömda storstad.
På lördagen var inte vädret det finaste, varmt men molnigt så vi bestämde oss för att göra det till en stadsdag. Vi frågade Linda, mamman i huset, om hon hade något bra förslag. Så hon tyckte vi skulle åka till ett ställe lite längre ner i city. Minns inte riktigt namnet, Market någonting, där många av Sydneyborna handlar. Det var tydligen billigare att handla här än upp mot Operahuset där alla turister håller till. Vi kom fram till Queen Victoria Building där vi hoppade av bussen och vandrade oss vidare efter George Street ner mot ett köpcenter som vi hoppades var rätt. Jag fyndade en hatt som jag kan ha när det är soligt ute, i övrigt gick och gick och gick vi bara. Det är ungefär det enda vi gjorde den helgen. På söndagen gick vi ner mot hamnen, dit vi gick första kvällen, och tog färjan till Circular Quay, slutstation för alla färjor. Vi åkte under Harbour Bridge och fick äntligen se Operahuset! Det finns på riktigt och inte bara som alla böcker säger. Joels första kommentar var iochförsig "Jag trodde det skulle vara mycket vitare". Vi har massa bilder från vårt lilla besök på färjan och vid Operahuset som vi lägger upp när vi gått igenom dem lite och fixat. Tyvärr tar det väldigt lång tid att lägga upp bilder här på bloggen. Dels för att man måste ta en i taget och dels för att internet här nere i oz är så otroligt segt. Efter  Operahuset vandrade vi igenom Royal Botanic Garden och kikade på alla växter och jag försökte hitta läskiga djur. Vi såg massa äckliga fladdermöss och jag hittade en spindel! Vi vandrade upp mot Operahuset igen för att titta vad The Rocks var. Vi har nog inte riktigt förstått det nu heller. Men ett lite äldre område med en liten marknad var det vi hittade.

Jetlagen försvann relativt snabbt för oss. Förutom att vi la oss innan 22.00 flera kvällar. Senaste kvällen vi varit aktiva var i förrgår när Owen kom in i huset och sa att Peri satt på en bar med lite vänner och några av dessa hade vänner som var från Danmark, så hon trodde vi skulle tycka det var roligt att gå dit. Sagt och gjort. Vi gick dit i några timmar, pratade med killarna från Danmark som inte förstod Svenska alls och så spelade vi en mindre biljardturnering där jag och Joel vann två "matcher". Men resten av kvällarna har varit lugna och ja, vi har somnat med varsitt korsord i handen. Men igår kväll drog jag med Joel ut på en kvällspromenad ner till vattnet som ligger 5 minuter bort från huset. Solen hade nästan gått ner bakom molnen och månen lyste för fullt på andra sidan så det var kanonvackert. Så vi satt på klipporna och tittade när solen försvann helt. Det är mitt favoritställe i Balmain. Hur vackert som helst!
Vägen hem var inte fullt lika mysig. Fladdermöss flög överallt och när man ska gå därifrån så är det mycket träd som dem gärna sitter i och flyger runt. Men vi tog oss hem! De sista djuren vi såg var kackerlackor på ytterväggarna som vi hoppas höll sig utomhus under hela natten.

Joel var föresten på Bondi Beach hela gårdagen och badade med två kompisar som även dem kommer från Dalarna. Jag kan meddela att han knappt kunde sova i natt och att jag har smörjt in hans rygg tre gånger med After-Sun-lotion. Owen kallar honom för Red-Joel för ja, han är knallröd. Och för att lugna Karin och Ulf så meddelar jag också att han smörjde in sig i massa kräm!

Om 6 timmar är det helg för mig, som jag har längtat!
Jag såg också att det skulle bli ganska fint väder imorgon! Lite molnigt men sol och härliga grader!

Dagens upplevelse kom innan dagen ens hunnit börja.
Jag stod i duschen och ja, duschade. Så vänder jag mig om för att skölja ur håret och möts av detta!!
Mitt framför ögonen på mig satt denna "lilla" spindel på draperiet. Tyvärr blev det inget klassiskt skrik som hade varit roligast att berätta om så här i efterhand, utan det blev mest ett "hoo!" och skölja-ur-håret-så-fort-som-möjligt-och-ta-mig-ut.
Så sprang jag upp till Joel och berättade om min upptäckt, han var inte lika sugen på att följa med. Men tillslut fick jag med honom ner och vi hann också på Mitch, Daves son, och frågade om han var bra med spindlar. Så han berättade för oss att det var en Huntsman, ingen giftig spindel men det gör ont om dem biter. Han sprayade iallafall på någon insektsspray på vår lilla vän så han började vingla och krypa runt efter draperiet. Joel fick lite småpanik och stängde dörren till toaletten, den fegisen! Efter ett tag var vi in igen och kollade till den, då hade den krypet upp till draperistången, så plötsligt hör jag hur Joel skriker till och hoppar runt inne på toan. Spindeln hade tydligen ramlat ner på golvet och Joel trodde väl att den skulle äta upp honom, när den i själva verket höll på att dö. Haha, den var en syn det!
Nu ligger den död under en konservburk i badrummet, troligtvis har Joel inte vågat gått på toa än...

Igår när jag slutade jobbet ringde jag Joel och frågade vad han gjorde. Han låg i sängen och lekte med volleybollen, som han tydligen gjort nästan hela dagen. Så vi bestämde oss för att gå till en park och bolla när jag kom hem. När jag väl kom hem stod han på gården med Peri, Linda, Tayla och Owen och satt upp volleynät, så det var bara att springa upp på rummet och byta om för match!
Eller ja, match och match. Det blev lite egna regler och ganska fritt. Owen kastade sig i buskar och Tayla sparkade över bollen till grannarna och Joel hade förkärlek att ständigt skjuta upp bollen i trädet ovanför planen. Familjen är kanonrolig och jättetrevliga allihopa, så ni behöver inte oroa er att vi bor hos några puckon!

Efter matchen gick vi in och åt lite middag hos oss och kom fram till en sak. Att aussies inte riktigt fattar vad vi säger ibland. Dem säger ofta "pardon?", och nu har vi kommit på varför! Vi artikulerar för mycket, precis som vi lärt oss i skolan. Om vi mummlar till det lite så förstår dem på en gång. Jag får nog nästan göra en videoblogg och förklara hur en vanlig konversation kan låta, men det får bli en annan gång, back to work!

Ps. Vi har fortfarande inget internet ute i huset!

Nu sitter jag på min praktikplats, Pusher, som ligger ganska centralt här i Sydney. Pappa bad mig skriva om hur jag tar mig till jobbet och hur lång tid det tar och så. Vi bor bara två minuter från Balmains största gata, Darling Street, där också bussen in mot city går. Bussen går över en av de större broarna, Anzac Bridge, och tar ungefär en kvart in till Market Street där jag hoppar av. Detta är mitt i city skulle man nog kunna säga. Vill man gå till Operahuset härifrån så tar det kanske 20 minuter. Från Market Street går jag till min praktik som ligger belägen på William Street, det tar typ en kvart att gå hit, finns bussar, men eftersom jag får gå igenom den mysiga parken Hyde Park så föredrar jag min lilla morgontur.

Nu ska jag återgå till mitt arbete, sitter och gör research på lite merchandiseprodukter till en klient.
Cool arbetsplats va?! Skönt med fönstrena bakom mig som fläktar, det är varmt med byxor (okej, jag tycker synd om er med massa kyla och ny snö, men jag är ganska nöjd också..)

Vi har under helgen inspekterad Sydneys gator och berömda ställen. Men nu ska vi iväg och spela något spel med familjen här i huset, så mer om vad vi varit med om, bilder etc. får komma imorgon eller senare. Förhoppnigsvis kommer dem installera internet i fabriken nu till veckan så vi slipper smyga upp hit till deras datorrum.
Vi har fixat australienska telefonnummer nu också och kollat upp Elsa praktikplats så att hon hittar imorgon.

Just ja. Som rubriken säger så har vi haft regn varje dag sedan vi kom hit. Inte ihållande, men lite varje dag iallafall. Men tillräckligt varmt så att man kan gå i shorts iallafall. Och lite nöjda är vi att vi slipper snökaoset, fast vi tycker ju synd om er såklart!

Nu ska vi springa ner och spela något popcorn spel!

Nu har vi varit iväg och fixat bankkonton, världens gulligaste kvinna hjälpte oss. Hon grattade mig på sin födelsedag, insåg sedan att hon tittat ganska många månader fel och utbrast "Oh, what a blonde moment!". Hon trodde också att Joel hade ryskt ursprung eftersom han heter Gustav i mellannamn. En trevlig timme hade vi iallafall. Joel är nere i "The factory" och spelar pingis med Dave och jag sitter här uppe i familjens hus för att kolla upp lite saker inför måndagens praktik. Så här slänger jag upp några bilder!


Vi fick fönsterplatser och mer utrymme i det nya planet!


Middag


Soluppgång


Snart framme!


Frukost


Lite uttråkad efter 13 timmars flygning..


Sen blev vyerna från vårt lilla fönster bara vackrare och vackrare


Utanför Sydney Airport. Ganska nöjd kille!


I den lilla bussen som tog oss till Central Station


En av lapparna som ledde oss till baksidan


Joel granskar "The Factory"


Vårt rum. Dubbelsängen hade dem flyttat från äldsta dottern Peris rum så hon var lite sur på att vi fått den.. haha


Vi kände inte igen våra egna fötter. Hur svullna som helst! Jag hade knappt några vrister alls igår, vaderna
gick ner i fötterna. Idag är dem nästan som vanligt!


Efter en dusch och fyra timmars sömn tog vi oss ner till hamnen.


Vyn vi möttes av. Hur vackert som helst!


Från datorrummet ser man huset vi bor i. Även hunden Rocko skymtar man till höger.


Balmain, stadsdelen som vi bor i.


Efter besök på banken och en liten snabbhandling på Woolmorths köpte vi oss lite mat
och slog oss ner på en bänk i skuggan utanför polishuset.

Nu är vi här, äntligen!
Det är förmiddag och graderna ligger på 27 plus med sol sol och åter sol.
Vi landade i Sydney igår morse vid sjutiden, 21tiden på onsdagskvällen för er svenskar. Lite missnöjd var vi med att det gick så enkelt att ta sig ut ur flygplatsen. För om dem ändå hade misstänkt att mina fyra medecinburkar varit knark så hade vi ju varit med på tv, Kanal 7 vad där och filmade Australienska tull-programmet! Men tji fick vi!
14timmarsflyget gick hur som haver kanonbra, lite för bra. Etihad har varit ett kanonföretag att flyga med, mat, frukost, mellanmål, chockladdoppade popcorn, dricka i massor. Dessutom hade dem så man kunde spela tetris!
När den Abu Dhabiska klockan blivit natt stod solen som aldrig förr när vi var på väg mot Australien, men då stängde personalen alla "fönstergardiner" så hela planet blev mörkt, och ja då var det bara till att sova.
När två timmar återstod fick vi fylla i lappar inför vår ankomst till Sydney. Där vi fick fylla i vilken adress vi skulle bo på, vad vi skulle göra där, om vi hade med oss vapen, knark, mat etc. Dessa visade man sedan upp i första kontrollen och när de såg att vi kryssat i att vi hade mat och medicin så sa han att några skulle prata med oss sedan. Så vi gick för att hämta bagaget när en kvinna kom fram och frågade vad vi hade för mat, så vi berättade att vi hade godis och då var det lugnt, utan att ens visat det. Sedan kom en vakt och frågade om medecinen, dock kunde jag inte komma på vad sköldkörtel är på engelska, haha, men han verkade godta mina gestikuleringar. När vi hittat vårt bagage gick vi mot utchekningen där man fick lägga sitt bagage på rad efter golvet. Sedan fick en droghund lukta sig igenom bagagen och satt sig sedan och markerade om den kände något. En kvinna bredvid oss fick sitt bagage markerat, men hur det gick för henne får vi nog aldrig veta. Om vi inte tittat på tv sen såklart!
Vi gick ut från flygplatsen och kände oss iallfall ganska nöjda med att vi äntligen var Down under och satt oss på en bänk för att leta fram lite pengar för att sedan leta oss mot tåget som skulle ta oss in till Sydney. Mitt i allt dök en man i kostym upp och frågade vart vi skulle, så plötsligt var vi påväg till en buss som skulle ta oss in mot stan. En gammal man med bred aussieaccent slängde in väskorna i en liten släpvagn och körde oss och några till turister in mot Central Station. Det hade börjat regna när vi klev av, faktiskt väldigt skönt med tanke på den kvava luften. Vi hittade en buss som skulle gå mot Balmain där vi skulle bo, steg på den och frågade chauffören vart vi skulle kliva av, han sa att han skulle ropa till. När han sedan ropade till var vi i Gleese, vilket vi inte visste om själva. Så vi insåg efter att frågat folk i butiker om vägen till Turner Street att chauffören sagt fel till oss och att vi inte alls var i rätt område. Så vi gick tillbaka till busshållsplatsen och tog nästa buss mot Balmain. När man åker buss här vet man aldrig vart man är, det står bara att bussen kommer stanna, men inte vart man stannar, så det gäller att se sig om och ha koll på när man ska hoppa av själv. Så vi chansade när vi kände att vi borde vara framme. Ganska rätt fick vi. Vi frågade en man om vägen till Turner Street och han hänvisade oss till biblioteket där vi fick en karta och insåg sedan att vi bara var två gator bort från vårt hem. På två minuter var vi framme vid ett hus där vi fann en lapp på dörren som var till oss och som hänvisade oss till baksidan där vi sedan hittade huset som vi skulle bo i. Vi möttes av Dave, mamman i husets bror, som var otroligt trevlig och berättade om allt för oss. Vi gick igenom "The factory" som vårt hus ute på gården kallas och han berättade om allt mellan himmel och jord. På kvällen när vi la oss sa Joel "Ja, man tränar ju inte direkt på sin engelska när man är med Dave.." så ni kan ju tänka er hur mycket han pratar, haha.
När vi duschat och bytt om så följde Dave oss ner till Wollworhts (matbutiken) där vi köpte frukost och lite enklare lunch. När vi kom hem gjorde vi en omelett och bestämde oss sedan för att sova en timme för att bli av med jetlaget. Efter fyra timmar vaknade vi av att Dave står utanför och säger att vi borde vakna för annars kommer vi vara uppe hela natten. Yrvakna ser vi hur sent det är och kommer sedan upp för att möta pappan i huset, Owen, som berättar att vi ska få äta middag med familjen. Så efter att vaknat till blir vi bjudna på mat hos familjen Watkinson bestående av mamma Linda, pappa Owen, morbor Dave, dottern Peri och Tayla och sonen Milo.
Efter maten bestämde vi oss för att gå ner till hamnen för att se hur det såg ut. Efter en halvtimma kom vi ner till färjeläget där man kunde se hela staden, hur vackert som helst. Dock gjorde våra fötter väldigt ont då vi inte vant oss med flipflop än! Vi kom hem vid tiotiden på kvällen då nästan alla lagt sig, passade väldigt bra för oss som också vad hur trötta som helst. Behöver jag säga att vi somnade direkt?
Nu har vi precis ätit frukost och Joel har även talat med snickaren som är här och fixar med huset, dock verkade det inte som att de hade något jobb men han skulle höra med chefen. Vi ska iväg och fixa taxfile-number och bankkonto nu. Sen ska vi nog ta oss iväg till någon strand.
Bilder kommer senare, nu vill vi ut i solen!

Nu sitter vi på flygplatsen i Abu Dhabi!
Vi är lite vilsna och Joel mår ganska illa sen flygresan, men det verkar som att det börjar gå uppåt.
Flygresan till Bryssel gick hur smidigt som helst, dock fick vi sitta och vänta på flygplatsen i cirka fem timmar vilket inte var lika roligt. Flygplanet hit till Abu Dhabi tog sex timmar och gick det också väldigt bra. Lite trist med sex timmar stillasittande, men med egen skärm där man kan välja filmer, teveprogram, radio och spel m.m. så är det faktiskt himla lyxigt. Att även kunna beställa in gratis dricka vilken sekund som helst var ju lyx bara det.

Om ett par timmar lyfter vi igen, då mot Sydney! Dock betyder det att det är 14 timmar kvar och det påminner oss även om att vi inte ens är halvvägs, sjukt! Vi är ju redan nere i Asien någonstans...

Bilder från resan so far.


På Bromma flygplats


På Bryssels flygplats


På planet mot Abu Dhabi


Flygplanet


Den otroliga soluppgången vi möttes av när vi klev av planet i Abu Dhabi


Abu Dhabis flygplats

Nu sitter vi i bilen påväg mot Bromma flygplats!
Morgonen har varit smått kaotisk och väskorna har bara blivit tyngre och tyngre ju mer stressade vi blivit. Kan bli intressant att se hur mycket onödigt man tog med sig i sista sekund.
Men nu äntligen, äntligen! är vi på väg mot andra sidan jordklotet. Känns fortfarande väldigt overkligt och jag tror ingen av oss riktigt fattat det ännu. Men om 1,5 timme är vi vid flygplatsen och lämnar kängor och jackar bakom oss för att hoppa in tygskorna och dra på oss ryggsäckarna, då, kanske då börjar vi känna att det händer på riktigt.

Joel har somnat med Bella i famnen här i baksätet och iframsätet sitter mamma och pappa och mumsar på skånska pepparkakor. Mamma tyckte att vi skulle få äta något svenskt innan vi åkte, haha.

Nästa gång jag skriver vet ingen av oss vart vi befinner oss.
Kanske på Bromma flygplats, kanske i Bryssel, kanske Abu Dhabi eller varför inte Sydney?
En sak som är säkert är att vi kommer skriva så fort vi får chansens, för om inte ni tycker det är spännande så gör då vi det!

Äntligen äntligen äntligen!
Fick mail idag från australienska ambassaden att de nu har uppdaterat informationen som jag angett fel. Eller ja, felet var att jag skrivit BORLÄNGE istället för BORLANGE som de tydligen ville att man skulle översätta. Men efter ett mail till dem om mitt misstag så fixade dem det så att det nu står rätt.
Vi var också rädda att vi skrivit fel på Joels efternamn eftersom det har ett Ö i sig, men då vi översatt det till OE så blev det korrekt. För den som undrar hur dem ska översätta sitt namn så är det bara att kolla på sitt pass och i nedre delen av sidan där all information om dig finns så står det en herrans massa siffror och så ditt namn någonstans där mitt i.

Nu är det bara ett dygn kvar och vi måste hinna klart med det sista sakerna. Bilder på oss ska skrivas ut så vi kan sätta dem på våra Go25-card som man får hos Kilroy, vi måste fixa våra försäkringar, skriva ut visum och även hinna träffa en farmor, en kompis och lite föräldrar och syskon.

Ryggsäckarna är nästan färdigpackade. En stolt Elsa som har mer plats kvar i ryggsäcken än Joel som tillochmed har en större, och att även skryta med är att väskan väger under 11kg (dock utan neccessär). Värre är det med handbagaget där jag ska ha dator, systemkamera och en liten kamera samt alla papper, någon bok och massa småsaker. Den vägdes upp till 7.1 kg igår men bantades ner till 5.7kg. Antar att packbantning blir något vi får roa oss med fram tills avgång.

Nu ska vi se till att dagen börjar någon gång,

- Skicka personbevis till Comhem.
- Försäkring hos Folksam
- Joel försäkring
- Joel adressändring
- Kolla mobilabonnemang i AU
- Skicka mail till familjen vi ska bo hos
- Få tag på praktikplatsen
- Handduk

Som ni kanske ser så är bloggen inte som den brukar.
Det är ny design på G och just nu ser inte allt ut direkt som det ska göra.
Så fort lägenheten är urstädat och skolan avklarad så hoppas jag att allt ser ut som det ska.
Menyn hittar ni nere till vänster nu, tydligen!