Det är tisdag kväll och vi befinner oss strax utanför Cairns. Helt otroligt, vi har nästan nått vårt mål!

Allmänt tillstånd
Joel
Fick efter seglingen en förkylning som gick från ont i halsen till snuva, hosta och hes.
Ont i huvudet, svag trött och stackars. Idag bara snuva och hes hals. Gillar värmen men svettas lite väl mycket i bilen.
Just ja, i lördags kväll blev det en och annan spya.
Elsa
Har sen segligen yrat i huvudet. Tog förnuftet till fånga och köpte vätskeersättning som tog bort det svängiga.
Drack imorse mjölk och fick för sig att den var gammal och hade därefter ont i magen i en timme.
Har fnissat i huvudet hela dagen åt hur häftig vår resa är.

Söndag 29 Maj
Detta är sista dagen i Airlie Beach och vi har varit här i en vecka nu. Vi lämnar Nomads och nästa stopp blir Woolworth och Pharmacy några kilometer in mot landet. Vätskeersättning för oss yrskallar sitter på sin plats och vi,
läs Elsa (Joel är sjuk och inte körduglig), kör vidare upp mot Townsville där vi hört att det ska finnas jobb.
Vi har insett att man inte kan leva livet med bara kostnader utan att få inkomst, så nu är det dags för jobb!
Om jag inte mins fel så är det ungefär 20 mil till Townsville från Airlie Beach, ingen lång sträcka direkt, men efter ca 10 mil känner jag min för slingrig för att köra bil, ögonen börjar klia och värmen gör det inte bättre. Vi stannar vid en rastplats och tittar på några avsnitt Vänner, därefter somnar vi som stockar. Vid halv tre vaknar vi, då har vi sovit i kanske två timmar, och jag känner mig redo för att köra vidare. Eftersom vi har tagit av oss spenderarbyxorna och nu siktat in på att leva billigt så hittar vi snabbt in på en väg till en nationalpark.
Det finns gott om nationalparker här och ofta finns campingplatser med enklare faciliteter till en liten summa.

Efter några kilometer på en skumpig väg kommer vi fram till campingplatserna, och framför oss står två små kängurus.
E - Kolla här då!
Joel tittar upp och ser sen jättesnopen ut
J - Åh.. jag som trodde dem var riktiga
E - Men det är dem ju!!
Joel skiner upp och så fort vi stannat springer han ut och tar kort på dem.

Ett engelskt backpackerpar berättar att det inte går att betala för campingen (man ringer in till ett ställe och betalar
via kreditkort eller internet) utan att det ligger nere, så vi får betala på morgonen om parkskötaren kollar upp oss. Vi
ställer oss bredvid dem och går sedan ut och kikar på våra omgivningar. Mestadels skog men även ett vattenhål
längre ned med namnet "Alligator creek", om det nu fanns någon alligator vet jag inte, men kängurus och "busch turkeys" fanns det allt!
Vi lagar middag på vår lilla gasspis och hinner precis spela ett parti yatzy innan det är kolsvart ute. En film blir det också innan vi somnar!

Måndag 30 Maj
Vi vaknar vid halv åtta och inser att om vi skyndar oss kanske vi hinner åka innan vi måste betala. Innan vi lämnar skogen får vi se en till liten känguru och nu skriker även bilen hela vägen. Ett konstigt fenomen. Det vanligaste vid start är att man får gasa i början så han fräschar till sig i batteriet, detta är över på några sekunder och han är redo för att köra iväg. Nu skriker han lite, oftast tystnar han efter att man lagt i backen/från backen till drive eller också så måste man köra så man kommer upp i ca 20km/h och där blir han tyst. Men idag ville han tydligen tjuta hela bilresan, så låt gå då! 2 mil senare (okej, tjutet gick över när man kom upp i över 50km/h) svänger vi in på Townsvilles informationscenter, det är dags att fråga efter jobb!
Det är tjugo minuter kvar till öppning så vi äter frukost på parkeringen sedan tar jag en sväng upp till info-huset och ser en jobbannons där de söker en backpacker/ett par som vill jobba i deras caféträdgård för en lite längre tid. Det hela låter perfekt så när infot öppnar får vi nummret till caféet och även lite tips på vart vi ska vända oss i stan för att hitta jobb.

Vi fortsätter in mot city och parkerar med ca. 10 minuters gångavstånd till Townsvilles stad. Det första vi möts av när vi körde in i staden var ett stort oranget berg som känns helt felplacerat men ändå så rätt. Staden är byggd runt detta berg som faktiskt inte ens klassas som ett berg, det saknas några meter. Men jag läste att det var några studenter som fraktade upp massa sand till toppen för att få det att klassas som ett berg, tydligen hade det inte gått som planerat.

Vad vi också möttes av var byggarbetsplatser överallt. Byggarbetare, byggdam, staket och kranar överallt. Det var helt enkelt svårt att få något riktigt perspektiv på hur staden såg ut. Ingen av oss fastnade för den iallafall. Det kändes för oaktuellt och folket kändes lite.. bondigt? Kanske beror detta på att det var måndag förmiddag och de flesta vägarna var stängda pga. ombygget i stan. Vi hittade till sista till det centralare informationscentret som guidade oss vidare till arbetsförmedlingen. Vi gick dit och fick med oss ett litet häfte med ett tjugotal andra arbetsförmedlingar som vi skulle vända oss till, så självklart började vi besöka dem, en efter en. Efter fyra stycken besök med samma svar "det finns inga jobba för tillfället" så kändes de resterande inte så upphettsande att gå till, så vi gick till bilen för att försöka få tag på caféträdgården. Inget svar. Vid ettiden bestämmer vi oss för att hitta en camping att bo på där vi kan använda datorn och kolla upp farmet och jobb på internet under resterande dagen.

Vi konstaterar vid femtiden att Townsville inte har något att erbjuda förutom varmt väder och stekande sol som vi tyvärr inte fått ta vara på, förutom när vi gick en evighet till en av arbetsförmedlingarna och kände mer ilska än glädje till solen. Fysiskt trötta och psykiskt.. ja? äsch, vi tyckte mest synd om oss själva så det fick bli lite mer Vänner-avsnitt och lite choklad.. Imorgon blir det nya tag är mottot för kvällen!

Tisdag 21 Maj - idag
Townsville känns inte som vår jobblycka så vi bestämmer oss för att resa vidare, dagen för heller inte med sig lycka
till mig, Elsa, då jag vid frukostdags lyckas tömma ut halva oboy-burken i bussen så vi hostar chokladpulver resten av morgonen.
Det negativa med att spilla ut en halv chokladpulverburk:
Joel retar en. Man blir hostig. Det kommer inte räcka så länge till.
Det positiva med att spilla ut en halv chokladpulverburk:
Det blir fint och rent i hela bussen när man städat upp.

Efter den lilla insidensen startar vi motorn och första destinationen blir strax utanför staden där caféträdgården ligger,
men innan det är vi smarta nog att testa ringa dem en gång till och hoppas på svar. Äntligen svarar en tjej och till vår
lycka finns jobbet kvar men till vår olycka är det betalning mot boende och mat. Nej tack, vi vill ha pengar säger vi
och fortsätter resan ut från Townsville. Efter en timmes körning bestämmer vi oss för att köra in på ett trafikcafé med namnet Frosty Mango, i sitt café har dem även ett informationscenter så vi tänker att dem nog har koll på ifall någon farm runtomkring behöver arbetare. Kvinnan i kassan tipsar oss om att åka tillbaka 15 minuter till en bar som brukar ha koll. Sagt och gjort. När vi kommer dit frågar kille i baren vad jag letar efter, kort och gott "ett jobb" svarar jag. Han frågar direkt ifall jag har stått i bar förut och hur många vi är som letar efter jobb. Han får mitt nummer och hör av sig om några dagar när han vet. Vi får även uppgifter till en annanasfarm som brukar ta emot backpackers, när vi ringer dit får vi reda på att det är förens i september deras säsong drar igång. Innan det har vi även besökt en annan annanasodlare, han hade fullt med personal redan men om vi kunde höra av oss om några veckor skulle det nog finnas. Även ett snabbt besök hos någon odlare av något som växer på träd han vi till, men han var så avdankad det gick att bli och visste inget jobb i närheten. Inget jobb idag heller verkade det som, och varmt var det också så vi bestämde oss att efter två timmars flängande fick det vara nog så vi fortsatte än en gång upp mot Cairns.

Vi kommer in i en stad där informationscentret tipsar om ett lite varuhus som letar efter två stycken stock takers (inventerare) så vi besöker affären och pratar med managern som berättar att inventeringen är färdig. Det blir lunch på Mc Donalds innan vi fortsätter vidare. I Tully, som är en stad med mycket bananplantage, stannar vi även på deras informationscenter men efter cyklonen är de flesta plantage inte igång ännu och därför finns inga jobb där heller, så vi fortsätter än en gång dagens varma svettiga resa. (Varje gång vi klev ur bilen har vi försäkrat varandra att den andra inte har stora svettfläckar på ryggen)

När klockan är strax innan fem bestämmer vi oss för att hitta någonstans att sova, det är ändå snart svart ute och vi är trötta, plus att det bara är några mil kvar till Cairns och vi vill inte sova inne i staden. Så nu sitter vi här, några mil utanför Cairns. Vi har rätt dålig koll som ni hör, men det är vackert! Campingen ligger någon kilometer till foten av ett berg (om man kan beskriva det så). Alldeles vid solnedgången så låg molnen "på" bergen och solljuset smet sig mellan berget och molnet så det såg hur mjukt och fint ut som helst! Kvinnan i receptionen var också väldigt gullig till skillnad från många andra som kan vara riktigt surmulna.

Vi har ätit mat och jag har jobbat ikapp lite på mitt företag, jag är ju inte riktigt klar med praktiken ännu. Men nu börjar det bli lite tungt i huvudet och benen börjar bli trötta på att sitta i konstig ställning, jag sitter alltså tvärsöver sätena fram, Joel fick sängen då han skulle kolla på film...

Imorgon säger vi hej till Cairns och startar vårt jobbsökande återigen, lite tröttsamt men det blir nog bra!

Godnatt från Australien!