Igår när jag slutade jobbet ringde jag Joel och frågade vad han gjorde. Han låg i sängen och lekte med volleybollen, som han tydligen gjort nästan hela dagen. Så vi bestämde oss för att gå till en park och bolla när jag kom hem. När jag väl kom hem stod han på gården med Peri, Linda, Tayla och Owen och satt upp volleynät, så det var bara att springa upp på rummet och byta om för match!
Eller ja, match och match. Det blev lite egna regler och ganska fritt. Owen kastade sig i buskar och Tayla sparkade över bollen till grannarna och Joel hade förkärlek att ständigt skjuta upp bollen i trädet ovanför planen. Familjen är kanonrolig och jättetrevliga allihopa, så ni behöver inte oroa er att vi bor hos några puckon!

Efter matchen gick vi in och åt lite middag hos oss och kom fram till en sak. Att aussies inte riktigt fattar vad vi säger ibland. Dem säger ofta "pardon?", och nu har vi kommit på varför! Vi artikulerar för mycket, precis som vi lärt oss i skolan. Om vi mummlar till det lite så förstår dem på en gång. Jag får nog nästan göra en videoblogg och förklara hur en vanlig konversation kan låta, men det får bli en annan gång, back to work!

Ps. Vi har fortfarande inget internet ute i huset!